Palsternackans tröstesång inför tidens obönhörliga flykt

Jag tar en midnattsmacka,

målar den gul med allt det smör jag har kvar.

En gammal palsternacka

ligger och lurar i ett kar, in jar, tar ton:

”Tiderna må bara komma liksom gå,

  för det finns ingenting att ta till.

  Tiderna må bara komma liksom gå,

  låt de komma och gå som de vill.”

(Rex Ljungqvist 2009)