Kanske allting var en dröm

Mänskorna gick samman och de ställde sig på rad

och de började så sakteliga vandra.

Det var barn utav en era ingen mera ville ha

nu när allting hade blivit till nåt annat.

Ja de började att fatta att det var en vansklig sak

då de första gången tog på ett tangentbord,

det var som de hade varit på teater och fått nog

när hjälten drivs till vansinne och självmord.

De gick där som ett sorgetåg från digerdödens dar,

men det fanns ju ingen anledning att sörja.

För nu var alla fria ifrån digitala kval

och nån ropade; ”Låt karnevalen börja!”

När jag nu tittar tillbaka på det livet som jag levt

här bland horer med datorer allestädes,

ja då undrar jag och begrundar jag:

Kanske allting var en dröm?

Kanske allting bara var en dröm?

Kanske allting bara var en dröm ändå?

(Rex Ljungqvist 2015)