Jag hade en gång ett band

Jag hade en gång ett band,

det var i slutet av 90-talet,

vi var ett klassiskt band

som alla andra band,

vi stod och slet i replokalen.

Vi hade nånting ihop,

vi hade nånting tillsammans,

men så en vacker dag

så fanns det inget kvar

utav vår data-besparda gamman.

Och vi var så psykedeliska som folk vill va idag.

Och låtarna var heliga men inte särskilt bra.

Jag hade en gång ett gäng,

jag hade en massa vänner,

jag minns mitt barndomshem,

hemma på Strandvägen

så satt det alltid folk och hängde.

Sen kom det en apparat

som liksom gjorde alla lata;

de ville inte mer

va i en verklighet,

de ville leva genom data.

Ska människorna någonsin bli människor igen

eller ska man vara dataslav till sista skymningen?

För jag vill inte va en DJ-datanörd

och göra skitmusik som hörs på Summerburst.

Det är rena dagiset det där, det är för barn,

jag tror att det är dags att sticka ifrån stan.

JAG VILL INTE VA EN DATANÖRD

JAG VILL INTE VA EN DATANÖRD
JAG VILL INTE VA EN DATANÖRD
JAG VILL INTE VA EN DATANÖRD

Jag hade en gång ett band,

det var i slutet av 90-talet,

det var en utopi

som bara flög förbi,

ja det var innan allt gick galet.

Jag hade en gång en dröm,

jag hade en massa drömmar,

men alla gick i kras

uti en databas

som nån ba´ plötsligt råka tömma.

(Rex Ljungqvist, Hösten 2015)